I dag skriver Sofia Åkerman och Thérèse Erikssom på debattplats i Aftonbladet om Camillas situation och om den bristande vården för unga med självskadebeteende. Precis som i sin bok Slutstation Rättspsyk belyser de att det inte handlar om enskilda olyckliga fall utan om en systematisk användning av anstalter som förvaringsplats för patienter det inte finns annan behandling för. Enligt en granskning från Dagens samhälle upptas en fjärdedel av platserna på Rättspsyk i Växjö av personer med självskadebeteende som inte är dömda för brott. Hur det ser ut på andra anstalter är okänt. Något som står klart är dock att antalet unga kvinnor som blir inlåsta på rättspsyk utan att ha begått brott ökar. Samtidigt rapporterar BRIS att psykisk ohälsa blir mer utbrett bland barn.
Precis som Thérèse och Sofia skriver i debattartikeln är det vår skyldighet att erbjuda adekvat vård och behandling till personer med självskadebeteende. Om vi fortsätter som nu, hur kommer då Sverige att se ut om tio år? Kommer antalet rättspsykiatriska kliniker ha fördubblats? Något måste göras nu. Inte bara för att hjälpa Camilla och alla andra unga kvinnor på rättspsyk utan för att förhindra att ännu fler hamnar i deras situation.
Någon som har tips på hur man kan påverka? Emelie som bor i Kronoberg har skrivit mejl till ledamöter i landstinget och frågat hur de ser på att rättspsykiatriska kliniken tar emot patienter. Elin som själv varit placerad på rättspsyk jobbar i dag med att föreläsa och informera om sina erfarenheter och bristerna hon upplevde. Har ni några fler idéer på vad man kan göra?
Jag brukar vanligtvis vara emot sådant, men utåtriktade fredliga manifestationer som väcker opinion?
SvaraRaderaEngagera "tunga" forskare inom ämnet som kan ryta ifrån?
Kontakta media och utred möjligheter till dokumentär eller liknande som når ut till massorna?
Kolla upp möjligheter att tala om detta i skolor och på arbetsplatser?