Så var mitt 2011

För mig var 2011 ett fint år. Jag fann kärleken, gjorde flera spännande resor och upptäckte nya sidor hos mig själv. Precis som tidigare år ska jag försöka sammanfatta både mitt eget 2011 och de viktigaste nyheterna.

Januari var händelserikt både ute i världen och i mitt liv. Folket i Tunisien inledde Jasminrevolutionen som kom att bli startskottet för den arabiska våren. Jag åkte iväg på en skrivretreat med Anita Goldman för att sortera bland mina egna tankar och prioriteringar. Ljusbärarna och Guds älskarinnor var två böcker som inspirerade mig och jag upptäckte författaren Etty Hillesum som nu är en av mina stora förebilder och som lockade mig att skriva krönikan Konsten att bära ljus. Det journalistiska avslöjande som upprörde mig mest var Uppdrag Gransknings nyhet om att rättspsyk möjliggjorde att pedofiler kunde begå nya brott.

Jag blev inbjuden till Let's Dance och träffade Maria Montazami.

Februari var månaden då den arabiska revolutionen spred sig i Nordafrika. Jag och Gospelkören sjöng på en Fredsmässa i Sofia kyrka för att uppmärksamma demokratikampen och tillsammans med dansgruppen Nefertari uppträdde jag på Södra teatern. Under månaden gjorde jag också många spännande kulturjobb, bland annat ett bakom kulisserna på föreställningen Blir en dåre samt flera i Göteborg då jag bevakade Melodifestivalen. Annat jag gladde mig åt under februari var att Svenska kyrkan presenterade nya riktlinjer mot sexuella övergrepp. Det klargjordes att det inte bör förekomma sexuella relationer mellan präster/diakoner och församlingens ungdomar - en liten seger efter debatten jag drev 2009.
.

Mars kantades nyhetsmässigt av rapporteringen från naturkatastroferna i Japan och revolutionen i Arabvärlden. Jag tillbringade en fin vecka i Sundsvall för att bevaka Melodifestivalen. Senare deltog jag i ett fördjupningsdygn på Sigtunastiftelsen kring Kyrkan och antisemitismen - en del av vår kyrkohistoria som var extra aktuell i den hätska debatten kring Sofia församlings möjliggörande av en imam på Fryshuset. I slutet av månaden åkte jag och min vän Linda på semester till Marocko, det enda land i Nordafrika där det inte rådde revolution. Vi hade några fina dagar i underbara Marrakech och i två små byar uppe i Mount Toubkai. Resan hem blev dock känslomässigt väldigt jobbig efter meddelande om att Anna dött. I inlägget Det krävs förändring NU försökte jag formulera min frustration och sorg över Sveriges icke fungerande vårdsystem.



Ett av många foton från resan genom Mount Toubkai. 

April var jag på Befriande Teologiskt Forum i Skåne och lyssnade på underbara föreläsningar och deltog i seminarier och gudstjänster. Allt var väldigt inspirerande men det klart häftigaste var gudstjänsten som vi kristna, judar och muslimer firade ihop. Mycket hoppfullt! Under veckan var jag också på en föreläsning om kväkaren Emilia Fogelklou som jag fastnade för direkt. Jag läste Ljus finns ändå och Den resfärdiga och deltog i många aktiviteter hos Seglora smedja. En av de viktigaste nyhetshändelserna under april tycker jag var att Patrik Sjöberg berättade om de sexuella övergrepp han utsatts för - och debatten som följde. 



Tillsammans med Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz vid programplaneringen på Befriande Teologiskt Forum.

Maj var årets mest hektiska månad, men kanske också den mest spännande. Jag och min vän Are åkte på retreat till kväkarna i Svartbäcken för att lära oss mer om deras tro och tankesätt. (Rekommenderas varmt!) Därefter deltog jag i Seglora smedjas och Sigtunastiftelsens minikonferens Religionskritik och främlingsfientlighet där Elisabeth Gerle var huvudgäst och talade utifrån sin bok Farlig förenkling. Anhalten efter det var Tyskland och Düsseldorf där jag bevakade Eurovision Song Contest vilket var helt hysteriskt roligt! Jag fick nypa mig själv i armen flera gånger för att inse att jag faktiskt fick betalt för att vara där.  Hemma i Sverige blossade debatten om övergrepp inom kyrkan upp igen efter en granskning i Aftonbladet. Jag och Ewa Lindqvist Hotz följde upp rapporteringen med ett inlägg på SVT Debatt - och även debatt i radio. På det privata planet träffade jag mitt livs kärlek och tvingades samtidigt flytta från min lägenhet på grund av vattenskada.



Jag och Ewa Lindqvist Hotz på SVT Debatt.



Tillsammans med fina Anna Herdenstam från TV4 på Eurovision.

Juni var månaden jag lärde känna kärlekens två söta katter. Jag började ta det lugnare och njuta mer av tillvaron - så nyhetsmässigt var jag inte så aktiv och uppdaterad. Utöver allt vanligt jobb hann jag dock med att vara konferencier på Stockholm Belly Dance Festival och sjunga med kören på ett multikulturellt midsommarfirande i Skärholmen.  I slutet av månaden åkte jag och kärleken på roadtrip till Selma spa i Sunne - och jag började läsa Agnes von Krusenstiernas serie om Systrarna von Pahlen. Nyhetsmässigt tycker jag att den viktigaste journalistiska granskningen var den som två JMG-studenter gjorde om olegitimerade terapeuter - något jag önskar hade skapat större debatt.

Juli var fin fram tills de fruktansvärda terrordåden i Norge. För mig började månaden med att jag åkte upp till byn Töre i Norrbotten där jag har mina rötter. Senare var jag på lindyhopläger i Herräng vilket var en helt magisk upplevelse. Nyhetsmässigt kretsade det mesta av uppenbara skäl kring händelserna i Oslo och på Utöya. Bilderna och videofilmerna som rullade in är bland det värsta jag sett i hela mitt liv och något jag aldrig någonsin kommer att kunna glömma. Jag skrev en krönika utifrån en av manifestationerna jag deltog i och den heter Ska nya röster sjunga. Utöver rapporteringen från Norge var det en artikel i Svenska Dagbladet som upprörde och berörde mig mest. Den handlar om stympning som våldtäktsskydd i Kamerun.

Tillsammans med kärleken och vänner på lindyhop-läger i Herräng.

Augusti var en månad med flera spännande resor. Jag och kärleken var på en minisemester till Riga, som firade 20 år av frihet, och sen åkte jag på roadtrip genom Kroatien, Bosnien och Montenegro med min kompis Linda. Fantastiska resor båda två. Månadens prestation var  att jag sprang mitt livs första lopp och dessutom lyckades ta mig in på en bra tid (tack Scanpix för all pepp!) Jag tillbringade också några dagar i en studio med kören och spelade in plattan Step by step (som ni kan köpa här). En av de viktiga nyheterna under augusti var att regeringen uppmärksammade problemet med barn som säljer sex - och att de också började resa runt och besöka kvinnojourer och andra aktörer som arbetar för att stoppa våld mot kvinnor.

Kallt morgondopp under den kända bron Stari Most i Bosnien.



I mål efter Midnattsloppet - grymt nöjd och stolt.

September inleddes med Eid-firande på Skansen med Seglora smedja och Sensus. Den 11 september, årsdagen för terrorattentaten i USA, firade min kör 10-årsjubileum med en hyllad konsert på Södra teatern. Det var en oerhört stark känsla att få sjunga  I don't feel no ways tired och Velsignelsen tillägnat de som drabbats av våldsdåd. Under september var det också 90 år sedan kvinnor för första gången fick rösta i ett riksdagsval och 50 år sedan Dag Hammarskjöld omkom. Den nyhet som kanske skakade Sverige mest under månaden var den om de två barnen som dödades av sin mamma i Sigtuna. Stora brister i socialtjänsten uppdagades och jag skrev blogginlägget om Barns rätt till hjälp och vikten av tydliga direktiv i arbetet med barn som misstänks fara illa.

Skivinspelning med kören innan konserten på Södra teatern.

Oktober började jag på turné med kören på Irland. Vi hade tre konserter i Dublin och Balbriggan tillsammans med jättehärliga North Dublin Gospel Choir. Programmet var hektiskt med repetitioner, rigg och workshops - men vi hann även se en hel del. I mitten av månaden medverkade jag i konferensen Mötet med den andre, tillsammans med bland annat författaren och kvinnorättsaktivisten Nawal el-Saadawi. Otroligt häftigt! På nyhetsfronten var en viktig nyhet att FN:s barnrättskommitté rekommenderade regeringen att hjälpa BRIS att hålla stödlinjen öppen dygnet runt. En annan bra nyhet var att Sverige beslutade att starta en hjälplinje för personer med sexuell dragning till barn - ett steg i rätt riktning för att flytta ansvaret från barnen till pedofilerna.


Tillsammans med min kör Sofia Gospel på Irland.



Med Nawal el-Saadawi och Ewa efter Mötet med den andre.

November gick jag igenom protokollen från kyrkomötet och gladdes åt flera beslut. Bland annat antogs nya regler för anmälningsplikt vid misstanke om att barn far illa samt beslut om att utreda ifall dömda sexualförbrytare ska tillåtas ha alla sorters anställningar i kyrkan. Jag skrev ett mycket uppmärksammat blogginlägg med mina tankar om sexuella övergrepp och bevakade upprättelsecereminin i stadshuset för vanvårdade barn. Andra stora nyheter under november var de fruktansvärda vårdskandalerna på Carema-boenden och släppet av årets kanske viktigaste och mest skrämmande bok Slutstation Rättspsyk. Annat som hände under november var att ViktigaNyheter tog steget in på Twitter och att min älskade arbetsplats Tidningarnas Telegrambyrå firade 90 år med stor baluns på Berns.
.

December var ytterligare en månad med mycket körsång. Jag sjöng på julfirandet för Barn till ensamma mammor och i de helt fantastiska julkonserterna i Sofia kyrka. De största nyheterna var att Saab gick i konkurs efter flera års dödskamp och att det var svajigt på världens finansmarknad. Rent personligt reagerade jag dock starkast på hur Svenska kyrkan valt att behandla personer som anmält att de blivit utsatta för sexuella övergrepp. Ni lär få höra mer om det inom de närmaste veckorna. Tack vare grymma vänner och en fin resa till London med kärleken blev dock december till slut en fin och fridfull månad. Ett bra avslut på ett helt fantastiskt år.

Fina katter som jag gosat med massor under året.