Socialstyrelsen och Skolverket skriver i dag på Brännpunkt att omhändertagna barn får mycket sämre betyg än andra barn. Efter grundskolan har 86 procent av alla svenska barn är behöriga att läsa vidare på gymnasiet. Bland omhändertagna barn är siffran så låg som 52 procent. En jämförelse gjord av Socialstyrelsen visar också att det är stora skillnader från kommun till kommun.
I Sverige har alla barn grundlagsskyddad rätt till utbildning. Enligt socialtjänstlagen är det kommunerna som ska se till att placerade barn får lämplig utbildning - något som uppenbarligen inte verkar ske i alla kommuner. Skolresultaten varierar kraftigt från kommun till kommun och enligt Barnombudsmannens enkät i våras har bara var tredje kommun/socialnämnd fattat beslut om hur man ska säkerställa omhändertagna barns rätt till utbildning.
Forskning visar att barn i samhällsvård löper flera gånger större risk än andra att drabbas av psykosociala problem i vuxen ålder. Den enskilt viktigaste faktorn för hur det går för barnen senare i livet är hur man lyckas i skolan - och jag hoppas verkligen att den här undersökningen från Socialstyrelsen och Skolverket får kommunerna att ta sitt ansvar.
I denna debatten bör ju tilläggas att de barn som omhändertas visa SoL eller LVU i princip alltid har haft långvariga allvarliga problem som påverkat deras psykiska och fysiska mående. Det gör att jag inte kan tycka att det är konstigt att barn i samhällsvård ofta har sämre betyg än barn i sina biologiska familjer. Jag kan tycka att det saknas en faktor i statistikberäkningen. Självklart ska alla barn ha lika förutsättningar för bra betyg, men går det någonsin att kräva av ett barn i en mycket svår (kris?)situation att denne ska klara av skolgång med bra betyg? Är inte det inte minst lika viktigt att barnet/ungdomen klarar av att hantera sig själv och sin vardag först?
SvaraRaderaSkolan med sin utbildningsverksamhet är i sig mycket misslyckad. Det är klart att traumatiserade barn inte orkar med ytterligare kränkningar. Vad skall omplacerde berätta om sig själv och sin familj t ex till andra barn? Hur mycket stigma orkar barn med?
SvaraRaderaÄm, du har helt rätt i att det finns en del andra faktorer som påverkar barnens skolgång - och kanske är Socialstyrelsens resultat i sig därför inte så överraskande. Det jag tycker är mest skrämmande är att alla kommuner inte har en plan för hur man ska garantera omhändertagna barns rätt till skolgång. Självklart är det absolut viktigaste att barnen får hjälp att må bra och hantera sin vardag - men de borde även få extra hjälp och stöd i sin skolgång.
SvaraRaderaAnonym, det vore intressant att veta mer om hur du tänker. På vilket sätt skulle skolan kunna förändras för att underlätta för traumatiserade barn. Jag tänker att det vore bra med exempelvis mindre klasser och mer vuxennärvaro - och kanske även mer samtal och information om svåra hemförhållanden (för att minska stigma). Hur tänker du?
Angelica,
SvaraRaderahåller helt klart med dig om att det borde finnas extra stöd och hjälp.
Det finns fall där barn och ungdomar som omhändertagits inte fått möjlighet till skolgång pga att hemkommunen vägrat betala, så det är helt klart en stor brist, framförallt hos kommunerna. Hur svårt kan det vara att samverka kring barnens rättigheter? Jag hoppas att det sker en förändring.