Jag följde bara Kyrkomötet sporadiskt via rapporteringen på hemsidan och i Kyrkans tidning och på bloggar. Med all säkerhet har jag missat en massa viktiga diskussioner och beslut men jag skulle vilja belysa några. Den första handlar om vigselrätten och är det som debatterats flitigast i media. Bakgrunden är att flera präster har frånsagt sig vigselrätten i protest mot den nya vigselordningen för samkönade par (2009). De har sagt att de inte vill viga samkönade par, utan hellre väljer att inte utföra den arbetsuppgiften överhuvudtaget. So far so good. Problemet är att det inte finns några tydliga riktlinjer generellt för vad som gäller i övrigt kring det här. Kan man bli präst om man inte vill viga samkönade par? Kan man bli kyrkoherde? Årets kyrkomöte tog beslut om att samtliga präster ska ha vigselrätt - och att kyrkostyrelsen nästa år ska presentera ett förslag på hur reglerna ska utformas. När jag följde den långa debatten tänkte jag mest på att diskussionen bör dö ut ganska snabbt (bokstavligt talat). Kyrkan ska ju inte anta prästkandidater som inte delar kyrkans syn på vigseln - och de redan prästvigda personerna som avsagt sig vigselrätten pensioneras så småningom. Jag tycker att det är helt OK att de fåtal präster som i dag inte vill förrätta vigslar gör annat istället - framför allt om alternativet är att jag riskerar att bli vigd av en präst som inte tror på samkönade äktenskap.
Andra besluts som togs och som jag tycker är viktiga är att det ska utredas om utdrag ur belastningsregistret ska krävas vid vissa anställningar i kyrkan. Jag har i flera sammanhang och debatter pläderat för att en sådan regel ska införas. Precis som i andra barn- och ungdomsverksamheter borde även kyrkan se till att sina anställda inte är dömda för våldsbrott eller sexualbrott. Det borde för övrigt gälla alla som jobbar inom kyrkan och kommer i kontakt med barn och ungdomar, såväl präster som musiker och körledare.
En annan sak som jag debatterat tidigare (här och här) är domkapitlets roll. Årets kyrkomöte har nu tillsatt en utredning om domkapitlets uppgift. Som det ser ut i dag är domkapitlen inte rättssäkra. I vissa stift leker domkapitlen domstol istället för att lämna över misstänkta brott till polisutredning - och i andra verkar präster och diakoner kunna bli klandrade på väldigt lösa grunder. Ett system som i slutänden inte gynnar någon och som verkligen behöver granskas och utredas.
Kyrkomötet beslutade även att anta kyrkostyrelsens förslag om nya regler för anmälningsplikt. Det innebär att den som i Svenska kyrkans verksamhet får kännedom om att ett barn far illa och behöver skydd ska anmäla detta till socialnämnden. Tidigare har det bara sagts att man bör ingripa till ett barns skydd. En ändring som jag tycker är viktig och bra. En fråga som debatteras nu är huruvida även de ideella medarbetarna ska omfattas av anmälningsplikten, och där vet jag inte riktigt var jag står.
Utifrån de ämnen jag bloggar om tycker jag att det var ett riktigt bra kyrkomöte i år. Flera viktiga och progressiva beslut har tagits för att tillgodose barns rättigheter och för att skydda kyrkobesökare och medarbetare från olika former av övergrepp.
Jag måste faktiskt erkänna att jag inte följt kyrkomötet alls i år, så tack för denna kärnfulla sammanfattning (vi har ju likartade intressen!)
SvaraRaderaResonerar i dina banor när det gäller vigselrätt, men ser samtidigt problem med att låta det "dö ut". Det antas fortfarande präster som inte delar svenska kyrkans syn på varken kvinnliga präster eller vem som har rätt att vigas. Kanske inte "öppet", men jag känner tyvärr till flera i vår ålder som antagits de senaste åren. De vet ju så klart vad det ska säga och inte säga under antagningsförfarandet. (bloggen kyrkliga betraktelser är en bedrövelse vad gäller närliggande frågor). Men vad man ska göra åt det är faktiskt en riktigt svår nöt att knäcka. Kanske måste vi inse att det alltid kommer att finnas en inomkyrklig grupp som inte delar övergripande värderingar?
Tycker att prästerna som är emot vigsel av samkönade par borde kunna se utanför sin egen åsikt. deras uppgift är att viga, inte att leva lyckliga tillsammans med paret i nöd och lust..?
SvaraRaderaerkänner dock att jag inte är så insatt i hur kyrkan fungerar eller inte fungerar. men ska den inte vara accepterande?
tack för din kommentar, att du skrev trots att du inte visste vad du skulle skriva. det betyder mycket!
kramar
TÉRÈSE, tack för en tankvärd kommentar! Först vill jag bara säga att jag är glad att du har börjat skriva Tankestormar igen :)
SvaraRaderaJag har tänkt länge på din kommentar och på hur nöten med kvinnoprästmotståndare och antigay-präster kan knäckas. Precis som du skriver är det problematiskt att låta problemet få "dö ut", eftersom det liksom du skriver fortfarande antas personer som inte är öppna med sina åsikter. Förhoppningsvis blir de färre med åren - men vad kan man göra fram tills dess? Jag har inte heller något svar men tänker vidare. Tack för reflektionen!
TIGER, En helt fantastisk kommentar! Ha ha. Och jag håller med dig. Prästernas arbetsuppgift är att viga... men samtidigt förstår jag om de inte vill göra något de inte tror på. Prästernas yrke bygger ju till skillnad från många andra på ett kall och en tro. Men ja, det borde finnas gränser för hur "gammeldags" det är okej att vara även inom kyrkan. I min bransch skulle en journalist som vägrar skriva om vissa saker (el använda dator) inte bli långvarig. Återigen tack för reflektionen (den första som fått mig att skratta högt på väldigt länge:))
Kramar