Gott nytt år!

År 2010 kommer att bli ett fint år, det känner jag på mig. Kramar till er

En fröjdefull jul

Julen var fin, riktigt fin. Den började på Grand Hôtels nyöppnade spa med bastubad och massage (så nära himlen man kan komma!) och fortsatte med en fantastisk brunch i restaurangen med utsikt över slottet. Miljön var verkligen hur lyxig som helst och trots att det kostade en del så var det värt vartenda öre. Titta bara på fotona! (Bilden uppe till vänster är lånad från Grand Hôtel... och kvinnan på bilden är min fina mamma... den påklädda kvinnan alltså)

Resten av julhelgen gick i ett ungefär lika lugnt tempo. På juldagen chillade jag med Anna och sen var vi ett gäng som gick ut och partajade - det är ju orättvist att det inte finns "hemvändarkvällar" för oss som är uppväxta i olika förorter - så vi fixade en egen. På annandagen fyllde min kompis Oskar år och då firade vi honom med bubbel och bål.

Det bästa med julhelgen har nog varit alla fina mässor jag har varit på i olika kyrkor. Midnattsmässa, julotta, temamässa och högmässa. Det har varit skönt att vara ledig några dagar från jobbet och bara reflektera över livet och hinna umgås med vänner... laga middag tillsammans, titta på skräp-tv och gå långa promenader. Helt opretentiöst.

GOD JUL!

God Jul alla fina bloggläsare! Jag hoppas att ni har det bra och att ni tar hand om er själva och varandra.  Många kramar

Fotot är taget innan jag agerade jultomte för grannens barnbarn... kände mig riktigt läcker!

Dan före dopparedan

Efter några veckor med hysteriskt mycket övertid och en del jobbiga händelser kraschlandade jag hemma hos Diana. Vi har druckit glögg, slagit in paket och lyssnat på julmusik. Imorgon är det julafton och för första gången på 8 år ska jag faktiskt fira det. Egentligen firade jag lite grann förra året också, men då jobbade jag hela dagen så det kanske inte räknas? Det var hur som helst första gången på 7 år som jag var hemma i Sverige under julen, första gången på 8 år som jag åt julbord och minst lika länge sedan jag såg Kalle Ankas jul (enda anledningen till att jag tittade på det förra året var att jag satt på SVT å väntade på julvärden Lasse Kronér).

Årets jul kommer att bli mysig (och väldigt osvensk). Den börjar på spa-avdelningen på Grand Hotell här i Stockholm med lyxbehandling och långfrukost. Vid lunch åker vi hem till mamma och pappa och bakar julgodis, och sedan väntar Anna Ankas Jul.  Framåt kvällen blir det fin middag (inget julbord här inte) och senare midnattsmässa. Helt perfekt.

Att tro tillsammans

I dag har Svd ett dubbeluppslag om Svenska kyrkans nya roll. De skriver att medlemsantalet rasar men visar samtidigt på hur kyrkan utvecklar sin verksamhet för att nå nya målgrupper. I reportaget nämns bland annat barnverksamheten i det mysiga Sjöstadskapellet (där det ALLTID är fullt) och Seglora Smedjas verksamhet.

Ewa Lindqvist Hotz tror att man om tio år har utvecklat en gudstjänstordning där olika religioner och livsåskådningar kan stå sida vid sida.

Jag hoppas att hon har rätt. För inte kan väl dopet innebära att man bara tas upp i en samhörighet med vissa troende? Ju mer jag diskuterar frågor om tro med mina vänner från andra religioner, desto mer lika inser jag att vi är. Egentligen kallar vi liksom bara Gud för olika saker och har olika riter, traditioner och böner. Dessutom brukar jag ibland be till muslimsk bönemusik (typ Sami Yusuf) och tycker att vanliga högmässor alltför ofta är fruktansvärt torra och tråkiga.

Jag tror att kyrkan måste fortsätta att utveckla sin verksamhet och anpassa den till människors behov. En av anledningarna till att det blir allt färre personer på de flesta högmässor och att medelåldern har stigit till typ 70 år (om inte någon konfirmandgrupp tvingats dit) är att vi inte längre vill utöva vår tro på det sättet. Många vill uppenbarligen inte längre lyssna på en person som står i en predikstol högt ovanför oss andra människor och snackar med ord vi knappt förstår. Personligen så vill jag utvecklas genom min tro och applicera den i min vardag.

Kyrkan utvecklas hela tiden, men personligen tycker jag att man borde lägga på ett kol. Här i Stockholm är vi bortskämda med många grymma mässor (ex Allhelgonakyrkans och Seglora Smedjas tankemässor) men det verkar lite tunnare ute i landet. För att citera en vän till mig: "man vill ju inte betala flera tusen till en förening varje år utan att få något tillbaka". Vilken verksamhet tycker ni att kyrkan borde utöka? Har ni några förslag på vad som skulle kunna förbättras?

PS: Fotot är från när jag var på läger med YWCA (Young Women's Catholic Association). Det var dock bara hälften av oss som var katoliker... många tillhörde frikyrkor, jag var lutheran, en annan tjej hindu och en tredje muslim. Gemensamt var att vi trodde på något. Det var himla fint faktiskt.

Söndagsmys (och tävlingstips)

Lyxhotell i all ära, men jag tycker att det är helt underbart att vakna upp hemma i min egen säng. Det första jag såg när jag slog upp ögonen i dag var min fina fondvägg med fjärilar, blommor och rosetter som påminner om sommar.

Jag åt långfrukost framför Nyhetsmorgon med massa goda julgrejer som edamerost, vörtbröd, glöggte och pepparkaksfil.

Sedan öppnade jag det fina paketet som jag vann i Hudvårdsbloggens tävling. En ansiktsscrub och en gurkmask från Dr. Temt.

Jag gillar mina nya Dr. Temt produkter mycket, speciellt gurkmasken. Det var härligt att sitta och mysa med ansiktsmasker och hårinpackning och titta på snön utanför.

PS: Hudtipsbloggen har en ny tävling som avslutas i dag. Man kan vinna rengöring och ögongelé från Dr. Temt. Läs mer HÄR. 

En lång dag

Det var lagom kul att komma tillbaka till redaktionen och få beskedet att General Motors lägger ner Saab. Så många som 8000 jobb i Västra Götaland kan försvinna. Det är ett svindlande antal. Förmodligen innebär beskedet att det blir en lång kväll för mig... speciellt om det börjar hända saker på Klimatmötet också. MEN sen ska jag hem och vila ända tills på måndag. Det här har varit en riktigt tuff vecka. Jag började jobba klockan 05 igår och körde non stop tills strax efter midnatt. (Empatiska kommentarer mottages tacksamt)

Dagens höjdpunkt var helt klart tågresan med Eva Rusz upp till Stockholm. Vi hade ett jättespännande samtal som flöt på oavbrutet i fyra timmar. Eva har massor av häftiga erfarenheter och hon lärde mig mycket om relationer, psykologi, bokskrivande och annat. Jag försökte peppa henne att starta upp sin blogg igen... så om vi har tur kanske hon är tillbaka i bloggvärlden rätt snart.

"After Debatt"

Debatten blev väldigt lugn och fredlig. Jag fick frågor om massor av grejer som jag inte hade planerat att uttala mig om, men det blev väl i alla fall någorlunda OK i slutändan. Min främsta poäng är i alla fall att Domkapitlet är rättsosäkert såsom det fungerar på många håll i dag. Utredningen blir inte tillräckligt bra (det finns ju specialister inom polisen som är grymma på sånt här!) och det finns en risk att oskyldiga blir dömda och vice versa eftersom det är otydligt huruvida man dömer efter lagboken eller Bibeln. Brottsmisstankar ska utredas av rättsvårdande instans - inte i kyrkan! 

Per Westberg som var en av de personer som jag debatterade emot (även om det känns konstigt att säga att vi debatterade "emot" varandra) var riktigt trevlig och vi hade ett grymt konstruktivt samtal efter sändningen. Att träffa honom var nog det bästa jag fick ut av den här resan (tv-sändningen var mest ångest faktiskt). Vårt samtal under "after debatten" i hotellbaren ingav hopp om att det kan bli förändring. Vi jobbar ju mot samma mål: en barnsäker och en rättssäker kyrka.

För att övertyga er om att vi faktiskt blev vänner efter debatten (om det nu var någon som var orolig) så publicerar jag ett litet fotobevis:

SVT Debatt ikväll

Jag ska vara med i SVT Debatt ikväll och debattera huruvida domkapitlet bör fortsätta döma i juridiska frågor eller lämna över brottsmisstankar till polisen för en riktig rättslig prövning. Vid det här laget antar jag att de flesta av er vet var jag står i den frågan.

Tidigare i dag när de ringde från SVT blev jag grymt nervös. Jag har aldrig varit med och debatterat i TV tidigare. Att behöva försvara mina åsikter på ett snyggt paketerat sätt i direktsändning ger mig hjärtklappning. Tänk om jag får värsta black outen? Tänk om jag glömmer bort varför präster inte ska sitta och döma präster? Nä, det är faktiskt mycket skönare att vara reporter eller debattledare.

Just nu är jag mest orolig över att inte hinna fram i tid. Snöstormen har gjort den här resan till en mardröm. Tåget är grymt försenat och det är is på spåret vilket gör att hela vagnen skakar. Jag har jobbat non stop sedan klockan 05 imorse och mitt tåg kommer in till Centralen en timme innan direktsändningen. Stabilt hade nog Dr. Alban sagt.

Snögubben Arne

Imorse byggde jag en snögubbe på min balkong. Han heter Arne och har ögon av kaffebönor och en mun av chili. Väldigt tjusig.

Matlagningstips pleeeese

Det är lite tomt här på bloggen eftersom jag inte har något internet hemma och är för rastlös för att orka stanna kvar på redaktionen och blogga efter arbetstid. Till en början var jag helt vettskrämd av tanken på att bo i en lägenhet som saknar internet (i två veckor), men det är faktiskt helt fantastiskt. Man hinner liksom med hur mycket som helst! Istället för att scanna av de trettiotal nyhetssajter och tjugotal bloggar som jag läser flera gånger varje kväll har jag påbörjat Herta Müllers roman Resande på ett ben, uppfräschat min matlagning (med handledning av Lady Di) samt blivit beroende av sudoku. Ja, livet är fullt av överraskningar. Idag när jag skulle gå till tunnelbanan frågade pizzabagaren runt hörnet om jag slutat äta mat - eftersom jag inte handlat av honom på tre dagar.  Och ja, det är tragiskt nog personligt rekord... vilket påminner mig om att jag borde ägna mer av min internetlösa tid åt att lära mig laga mat. Har ni tips på goda maträtter (relativt lättlagade) får ni gärna skicka en kommentar eller klistra in en länk till er blogg ifall ni har recept där. Det vore grymt:) Jag behöver inspiration.

Kramar

Intervju i Aftonbladet

I dag finns det en intervju med mig Aftonbladet där jag kritiserar att Svenska kyrkan inte polisanmäler misstänkta brott. Som det ser ut i just nu utreder kyrkan många misstänkta brott på egen hand och låter sedan speciellt utvalda präster döma i ärendet utifrån kristna värderingar. (Vilket verkar vara väldigt subjektivt från fall till fall). Läs mer i: Skandal att kyrkan inte lämnar över till polisen.

Jag tycker att ALLA misstänkta brott ska polisanmälas och prövas av en rättsinstans. Jag har tidigare skrivit ett debattinlägg om det här i Dagens Nyheter (Sexbrott ska prövas i domstol - inte i kyrkan) och predikat om det under rubriken Tryggare kan ingen vara? på en Tankemässa i Sofia kyrka.

Vinn grym hudvård!

Egentligen brukar jag inte tipsa om tävlingar men nu har min fantastiska hudterapeut Linda en tävling på sin blogg där man kan vinna hudvårdsprodukter från Dr. Temt. Om ni är intresserade så gå in HÄR - och skicka ert svar innan midnatt. Personligen hoppas jag såklart att jag själv ska vinna eftersom jag är i behov av en ny peeling och tycker att Dr. Temt har de absolut bästa produkterna. Jag har väldigt känslig hy och Dr. Temts krämer är de första jag är riktigt nöjd med. Dessutom kostar de halva priset (och är mycket drygare) jämfört med expempelvis Dermalogica, Kanebo, Biotherm och andra märken som jag använt tidigare. Min favorit just nu är den fuktgivande hydromasken som jag sover med i princip varje natt och som gör att huden känns sommarfin trots all kall och torr luft.

PS: Jag insåg precis att det här låter som en betald produktplacering, men det är det INTE. Jag är helt enkelt bara väldigt glad över att jag äntligen hittat rätt efter att ha kastat sjukt mycket pengar (i form av krämer) i papperskorgen. Mitt tips för er som vill få bättre hy är att gå på en konsultation hos en riktig hudterapeut - det är värt varenda krona.

Bodil Malmsten o energidryck

Jag började jobba klockan sex imorse och har gått omkring som en zombie sedan klockan femton när min kropp insåg att det är helg. På väg hem från redaktionen träffade jag författaren Bodil Malmsten i bokhandeln och hon sa att jag såg ut som en ängel. Själv kände jag mig som 26 svåra år. Minst. På väg till Karin blev jag dock leggad i mataffären när jag skulle handla energidryck eftersom dom hade 15-årsgräns. "Ja man får väl säga grattis för du ser verkligen ung ut för din ålder.". Ska man ta det som en komplimang?

Thank you!

Google translate och andra översättningsprogram är smått fantastiska uppfinningar. Man kan (oftast) förstå människor vars språk man inte kunnat läsa förut. Visst, översättningarna blir inte alltid korrekta men generellt så är det ett grymt verktyg. 

Igår när jag publicerade debattinlägget Tortyr i Sverige? på Seglora Smedja fick jag överraskande många kommentarer från vänner i USA ... och även från en vän i Litauen som inte kan ett ord svenska (förutom typ "skål"). Det visade sig att de flesta tagit sig igenom texten med just Google translate och ett lexikon.  De värmde verkligen. Verkligen! Jag är glad om någon läser det jag skriver här hemma. Att människor utomlands bemödar sig med att sitta och översätta texten till engelska känns helt otroligt. Jag är speciellt glad eftersom ämnet jag skrev om är så otroligt viktigt.

Thank you Nikole!

Ačiū Agnija!

Och tack alla ni andra för kommentarer och mail! Tack!

Tortyr i Sverige?

Sverige bryter mot tortyrförbudet, det menar Europarådets människorättskommissionär Thomas Hammarberg som har läst föreningen SHEDO:s granskning av hur personer med ätstörningar och självskadebeteenden tvångsvårdas på rättspsykiatriska avdelningar. Personerna som främst är unga tjejer har inte begått något brott men vårdas ändå tillsammans med dömda brottslingar eftersom Sverige inte utvecklat fungerande vård för dem.  

På de rättspsykiatriska klinikerna utsätts personerna för ett flertal bestraffningar och tvångsåtgärder som helt saknar lagligt stöd. Det handlar om allt ifrån fastlåsta tvångshandskar och handklovar till att man gipsar benen och armarna på patienterna. Hur många personer som blivit utsatta för det här är okänt eftersom behandlingen i dag inte behöver rapporteras till Socialstyrelsen. Jag har dock själv pratat med ett flertal unga tjejer som varit utsatta för de här kränkande behandlingarna och som berättat om sina upplevelser av ”förnedring”, ”vanmakt” och ”tortyr”.

För några år sedan kom jag i kontakt med Elin som är jämngammal med mig och som blev placerad på den rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall när hon var 21 år gammal. Hon skickades dit efter ett flertal allvarliga självmordsförsök eftersom psykiatrin i Skåne ansåg att hon var ”för sjuk” för att kunna få vård på ett behandlingshem. På rättspsyk erbjöds hon för första gången riktig terapi, men hon tvingades samtidigt att vårdas tillsammans med Sveriges värsta sexmördare, trots att hennes problem delvis berodde på att hon själv varit utsatt för sexuella övergrepp.    

Det finns mängder av skräckberättelser om vad patienter upplevt bakom de höga murarna inne på rättspsyk. Flera modiga unga tjejer har valt att gå ut i media och berätta vad de varit med om, och jag blivit lika chockad varje gång över att det här händer i det rättssäkra Sverige där ingen tortyr förekommer. En av tjejerna visade i Kalla Fakta upp ett kontrakt hon tvingats signera där det stod att hon skulle straffas med tvångshandskar om hon inte samarbetade eller om hon skadade sig. Den rättspsykiatriska kliniken har alltså upprättat ett kontrakt som direkt bryter mot Europarådets anti-tortyrkommittés direktiv om att tvångsåtgärder aldrig ska användas som bestraffning. 

Nej, Sverige är inte så rättssäkert som vi vill tro. Trots att eldsjälar som Sofia Åkerman och Thérèse Nilsson från organisationen SHEDO gång på gång påpekat bristerna för Socialstyrelsen så har ingenting skett. Man fortsätter att skicka unga tjejer till rättspsykiatriska kliniker där de är försökskaniner för olika typer av ”behandlingsmetoder”. Sofia Åkerman och Thérèse Nilsson har nu gått ett steg längre och JO-anmält både den rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall och Socialstyrelsens tillsynsenhet i Umeå. Anledningen är bland annat att det inte funnits dokumentation av samtliga tvångsåtgärder och tillsynsenheten inte kontrollerat hur de använts. 

Det förekommer alltså tortyr i Sverige och de som utsätts är personer med funktionsnedsättningar som samhället tvångsomhändertagit för vård. Det är personer som inte begått något brott men som ändå behandlas värre än brottslingar. De isoleras och utsätts för tvångsåtgärder utan att någon samhällsinstans vet om det, och utan att de erbjuds rättsligt stöd. Precis som många andra frågar jag mig varför ingen myndighet värnar om dessa personers människovärde och ser till deras bästa? De enda som verkligen engagerat sig i det här, och som uppmärksammat mig och andra journalister om de tvångsvårdades situation, är två 26-åriga tjejer som jobbar med det ideellt. Är det inte dags att fler myndigheter och organisationer börjar höja sina röster? Är det inte hög tid att fler står upp för FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna:  Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Det här debattinlägget är skrivet för Seglora Smedja.

Fredagsjobb

En av mina kollegor brukar säga att det märks på löpet när jag har jobbat morgonpasset - speciellt de dagar då det inte varit några större nyhetshändelser. Heh. Jag gjorde dock några seriösa jobb också. Så det så... och dessutom var det faktiskt många kunder som ville ha Kondomer räddar regnskogen.

Sminkfest

Jo ni läste rätt. I veckan var jag på glögg och sminkfest hos min kompis Cissan. Vi var sex tjejer som åt rosa cupcakes, drack glögg och fick en sminkkonsultation av en kvinna från Mary Kay. Sådär riktigt amerikanskt. Egentligen är jag lite emot Mary Kay eftersom hela organisationen agerar som en sekt, och de inte heller är helt öppna med innehållet i sina produkter*. Men vi hade det jättetrevligt och mysigt tillsammans och hudvårdskonsulten var duktig. Vi testade massor av olika läppstiftsnyanser och rouge och grejer. Det var riktigt kul och alla blev jättesnygga. En välbehövlig dos lyx och flärd såhär i vintermörkret.

* Det finns ingen innehållsförteckning på förpackningar, tuber eller på hemsidan. Mineralpudret som jag fick se en innehållsdeklaration på innehöll exempelvis talk som utfyllnad, vilket täpper till porerna. Trots det kostar pudret lika mycket som exempelvis ID:s och Jane Iredales som bara innehåller bra mineraler.

Vädra ut kränkande jargong

I dag skriver jag en krönika på Seglora smedja om det omdebatterade fallet där Försvarsmakten velat stänga av en kadett på militärhögskolan i Karlberg som uttalat sig rasistiskt och använt nazisymboler.

Läs gärna min text Försvaret vädrar ut kränkande jargong och säg vad ni tycker. Borde det finnas en liknande värdegrund inom exempelvis sjukvården? En nolltolerans mot kränkande uttalanden såväl på avdelningar som i fikarummen. Vad säger ni som är insatta i vården?

Foto: American Red Cross